Det har gått oförlåtligt lång tid sedan jag senast skrev. Jag lägger skulden på att jag saknar naturlig benägenhet till att uttrycka mig själv skriftligt och att vi haft otroligt mycket att göra och tänka på sista tiden. Förrförra helgen tillbringade vi med familjen Auvinen (den andra missionärsfamiljen och min handledare här) i Lower Zambezi som alltså ligger vid Zambezi floden, vi kunde se Zimbabwe på andra sidan! Jag och Heidi sov i tält och vi fick njuta av naturens ljud från det att mörkret föll vid 6 tiden tills solen gick upp vid 5. På kvällen steg elefanterna och flodhästarna upp ur vattnet för att äta, och under natten spelade gräshopporna och grodorna serenad för oss. Vid gryningen tog sig elefanterna högljutt trytande och noshörningarna extraordinärt låtande –nästan som trasiga båtmotorer tillbaka ner till floden för att dricka och bada. Vi var även på en officiell safari i det närliggande naturreservatet där vi såg ett ungt lejonpar på 6 meters avstånd! Dessutom fanns det sebror, antiloper, flodhästar, elefanter, krokodiler och fåglar. Den bästa djurupplevelsen fick vi ändå när jag, Hessu och Uike (familjens dotter) var och kylde oss i poolen och en jättestor elefant traskade rätt igenom gården!! Där drog den genom gräsmattan som ingenting och tog för sig av blommor och grenar från träd! Det var en häftig upplevelse!
Vi hade även alltid objudna gäster vid middagstid. Så fort vi fått eld på spisen så började aporna vimla i träden. De stannade inte där, utan var så pass arroganta att de tog sig ner på borden för att sno vår mat så fort man tittade bort. Det var en riktig show när jag och Jaana försökte jaga bort dem!
När vi kommit tillbaka till Lusaka var det dags för födelsedagsfirande. Arkkilas yngsta dotter, Joanna hade fyllt fem år på söndag och vi var bjudna på kalas. Programmet innehöll bland annat mumindomino, pyssel och diverse lekar. Jag njöt av fulla drag av att få leka och bete mig som ett barn! Jag och Hessu hade gjort en skattkarta till Joanna, i änden fanns en skatt = en burk med hemmagjorda kakor och godis, och med lite hjälp så hittade vår lilla födelsedagsflicka sin skatt!
Efter några dagars vila var det dags att resa igen, denna gången riktade vi bilen mot Ndola, och syftet var ett läger för ungdomar. Detta var på fredagen, Sambias självständighetsdag. Jag hade väntat mig massor av självständighetsfirande, men festandet på gatorna riktade sig mest till det uppkommande presidentvalet. Folk åker omkring i sina bilar, tutar, skriker och visar med handmärken vilken kandidat de stödjer. Med mig i vår bil fanns Hessu, Ville, Diana, John, Homary (ungdomspastor), Fatuma och hennes yngsta son och Brian (ungdoms kordinator). Resesällskapet var angenämt och vi hade roligt! Vi ungdomar, det vill säga jag, Hessu, Diana och Brian tillbringade fredags kvällen i vår Guest House’s aula. Vi satt uppe sent och pratade och följde halft nån inhemsk såpopera. Det var trevligt att bara prata och tillbringa tid med jämngamla.
Vårt programansvar på lägret innehöll en timmas bana med idén att ungdomarna skulle lära sig att tillsammans är stark och att alla har något att ge varandra. På lägret fanns en tjej, Katherine som gjorde små flätor på mig. Hessu skrattade åt dem eftersom min vita hjässa lös igenom. Nåja, jag behöver i alla fall inte fundera på hur jag ska lägga håret på ett tag. På söndag fick jag ännu oväntat möjlighet att hålla söndagsskola innan vår resa hemåt. Vi hann även äta lunch som kvinnorna lagat. Vi serverades get som Brian slaktat på morgonen och så klart –nshima.. (nationalrätten).
På måndagen vaknade jag illamående och tillbringade dagen liggandes i vågrätt ställning, men på tisdagen mådde jag redan bättre och var uppe ur sängen.
1 kommentti:
Feel good......
Lähetä kommentti